… hur hundar tänker egentligen. Det händer rätt ofta när det gäller Pulver faktiskt. Vi har en väg som vi brukar gå allt som oftast varje morgon. När Pulver har kissat och bajsat (oftast ungefär på samma ställe) så brukar han inte vilja gå vidare, han kastar sig i kopplet och vill ”fly” hemåt. Jag skulle bara vilja ställa frågan varför?! Om man fortsätter gå, vilket jag brukar göra, så släpper det efter ett tag och han går på bra resten av vägen. Men varför?
Jag blir lite orolig att han ska ha ont någonstans men jag har känt igenom honom utan reaktion och jag kan inte direkt komma på att han blivit jätteskrämd nån gång heller (fast när det gäller Pulver behöver det i och för sig inte vara mycket för att han ska bli rädd). Hur som helst så är jag hem på lunchen för att gå ut med honom och så fort han kissat klart kastar han sig i kopplet och vill hem. Man kan ju tycka att han borde bli glad av att få komma ut och att han ska vilja att man ska gå långt och inte bara ut och kissa?! Jag blir inte riktigt klok på honom i alla fall.
Nu ska jag i alla fall tillbaka till jobbet. Hoppas alla har en trevlig dag!
Ja det låter konstigt. Nikita blev mörkrädd när hon blev äldre, efter ett nyår. Då vägrade hon gå ut om det var mörkt. Kanske är något liknande, att han har blivit jätterädd på just den platsen utan att du vet om det?
Är Pulver en väldigt underlägsen hund? I sådana fall kan en teori vara att han vill springa bort för att undvika sin egen doftmarkering. Avföring är ju ett sätt för hundar att visa sin närvaro och göra anspråk på ett område. Men gör man ett sådant anspråk så måste man ju vara beredd på att försvara det, och det kanske inte Pulver vill? Lite långsökt, men vem vet?
Min första Collie var precis tvärtom – hon var väldigt intelligent och förstod fort att om hon lät bli att göra ifrån sig så fortsatte promenaden tills hon var färdig. Hon kunde därför gå och hålla sig väldigt länge bara för att få en längre promenad. Tokiga djur. :)
Jag tyckte att Annas teori lät mycket intressant jag tror absolut det kan vara så att han reagerar på dofter, men man vet som sagt aldrig med dom små.
Jag tyckte att Annas teori lät mycket intressant jag tror absolut det kan vara så att han reagerar på dofter, men man vet som sagt aldrig med dom små.
Det låter troligt som Anna skriver. Men sådär är Bellman då han är rädd för något. Då han måste ut ex då det är nyår. Då gör han sina behov i stress och vill sedan in igen.
Han kan ju ha blivit skrämd för något som inte du vet om. Du vet ju när det kommer, gör det till en rolig grej och kasta iväg en leksak då.
Eller tänker jag fel?
kramar
Ja, det är intressant att försöka förstå sig på hundarna och jag undrar om någon någonsin kommer lyckas fullt ut, jag tror inte det..
Verkar vara typiskt finnar att vara lite ojämna? Eller kanske bara jag som tycker så. Ossi kan också ibland bli lättskrämd, skitjobbigt. :/