Nu är vi tillbaka i Umeå igen, och den här gången för att stanna betydligt längre än vad det har blivit på sistone. Sommaren har gått fort och den har inte alls varit som jag tänkte att den skulle bli. Mycket har regnat bort, jag och Pulver har vare sig tränat eller spårat så mycket som jag tänkte, och trodde, att vi skulle. Det blev en massa strul med en foderallergi som i sin tur visade sig vara några usla löss.

Men nu är hösten här, det är trots allt den 1:a september imorgon. Jag gillar hösten. När vi kom till Umeå idag så packade jag upp mina saker och sedan tog jag med mig Pulver ut i skogen. Det var riktigt härligt väder och han har inte fått gå en längre promenad sedan jag blev sjuk, så det var nog på tiden. Hade först tänkt släppa honom, men på grund av det fina vädret så var vi inte direkt ensamma ute i skogen, så Pulver fick nöja sig med långlina. Pulver har stenkoll på mig, han vet exakt var jag är, springer aldrig utom synhåll och det är så störande att han inte kan lyssna!! Om han bara ville lyssna så hade han kunnat vara lös hela tiden. Vi som hade en sån fin inkallning en gång i tiden. Skrutt.

Men en sak imponerade i alla fall, jag hittade en fin svamp som jag ville fotografera och Pulver gick runt och nosade i närheten. När jag fotat klart och tittade upp så ser jag hur Pulver står stilla (märk det fetstilta ”står stilla”) på stigen och stirrar på två stycken golden retrievers och deras mattar som befinner sig inte mer än några meter ifrån. Pulver gick aldrig fram. När hundarna sedan passerade skötte han sig mindre fint, men då kunde jag hålla honom i halsbandet. Jag trodde att han skulle rusa rakt på hundarna och försökt få med dem att leka, men inte den här gången! Duktiga, skruttiga hund!